Buffy Saint Marie

Där satt vi på en parkbänk i Döbelns park, sommarkvällen var varm och runtom oss satt många förväntansfulla människor. Medelåldern var hög men närmast scenen började den yngre gruppen samlas. För uppe på scenen skulle en legend snart stå.

#155-1

Buffy Saint Marie, sångerskan och låtskriverskan med låtar som Soldier blue och Universal Soldier. Denna donna är 73 år fyllda och jag lovar er, man hade aldrig kunnat tro det. Hon öser på som om det inte skulle komma en morgondag och med sin fransförsedda skinnjacka, sina spetsvantar och indianhalsband är hon absolut den coolaste 73-åring jag sett. Och rösten, den är fortfarande kvar.

#155-2

#155-3

Både jag och maken var lyriska när vi lämnade parken. Vilken kväll, vilka låtar och vilken kvinna. Kvällen igår glömmer vi aldrig.

Torsdagstema

(Ber om ursäkt för lite oskarpa och gryniga bilder, förutsättningarna var inte de bästa.)

 

Helgen som gick

 

14-07-20-1 Vi har haft flera varma dagar på raken nu och på söndagen kändes det bara för mycket när man gick ut på altanen. Värmen bara dallrade där ute och trots markis och parasoll kändes det inte bra. Så vi satte oss i bilen och åkte ut till havet. Vilken känsla det är att mötas av den salta havsdoften och vinden som svalkar. Innan vi utforskar stället testar vi fiket, ett lite småcharmigt och enkelt sommarcafé. Det får godkänt.

14-07-20-2

När man sen får myror i brallan är det dags att fortsätta trippen, det går ju inte riktigt att vara stilla. ;) Vi rullar på efter dammig grusväg och ser kor som betar och så den här ladugården. Det måste väl ändå vara de lyckligaste djuren som bor där inne?

14-07-20-3

Jag kan inte låta bli att stanna till efter den där grusvägen för i varje dike ser det ut så här. Ett rosa hav av rallarrosor. Så vackert.

14-07-20-4

Vi svänger av på en annan grusväg och rätt snart så står vi stilla. För utsikten är magnifik, vilken magisk del av landet vi bor i. Från att ha stått ute vid det storslagna havet så står vi nu vid höga berg och djupa dalar. Visst är det fantastiskt.

14-07-20-5

Sista stoppet blir vid det här flyttblocket. Ett flyttblock är en del av ett berg som slitits loss och förts med av inlandsisen för 9000 år sedan. Just den här stenen kallas ”Lappsten”. Enligt folktron ska nämligen en jätte ha kastat det här blocket efter ”lapparna” då han ogillade dom. Tänk vad man får lära sig bara för att det är för varmt för att vara hemma. Notera gärna maken ute till vänster som står och stöttar blocket. Tilläggas bör att man ser inte hela blocket, mycket sticker ut bakåt men hälften av blocket är under mark och den totala vikten uppskattas till ca 8200 ton! Det ni!

När vi kom hem var temperaturen lite anständigare så vi kunde njuta av vår altan igen för det var redan kväll.

Helgbilden