Den sista länken bakåt är borta

Ja nu står man där med insikten att den där goa känslan av att ha den äldre generationen att gå till, rådfråga och få stöd av…allt det är borta nu. För två veckor sedan somnade min älskade pappa in för gott. Nu är det jag som är äldst i vår familj, nu är det jag som de yngre kan gå till, rådfråga och få stöd av. Fullt naturligt, så ska det vara.

Så tomt det blir utan fikastunderna vi hade med pappa varje söndag. Så tomt det blir att inte sitta och bläddra i biltidningar tillsammans med honom och få lyssna till när han utan att fundera kunde tala om både bilmodell och årsmodell på bilarna i tidningen. Så tomt….

Begravningen igår blev avslutet av ett 80-årigt liv. På kistan fick hans stora intresse symboliseras av en liten modellbil och som den gottegris han var fick en punschgodis också plats på kistan. Det blev en fin akt med många tårar men igenkännande leenden när prästen berättade om pappa. Minnesstunden efteråt präglades av skratt, det skulle pappa ha gillat men det han nog hade gillat allra bäst var prinsesstårtan som serverades till fikat. Från foton på borden plirade han på oss med sin underfundiga blick och sitt busiga leende på läpparna. Det är precis så vi kommer minnas honom.

Tack för allt finaste pappa, hoppas att du håller ett öga på oss därifrån du är nu. <3

_MG_8779 _MG_8785-kopiera

5 thoughts on “Den sista länken bakåt är borta

  1. Så tråkigt att Runar har lämnat jordelivet han var en mycket sympatisk man som jag känt i många år

  2. Ledsen att din pappa gick bort. Men jag gillar ditt fina och varma inlägg om honom och hur personligt begravningen blev. Bra med tårar och skratt.
    Är helt säker på att du förvaltar hans arv alldeles utmärkt, det ser han nog till från där han befinner sig!

  3. Beklagar verkligen. Så fantastiskt fint du beskriver din pappa och er relation. Jag kan riktigt se det framför mig… Och det är tungt men skönt att man kan både tillåtas skratta och gråta. Vi har sorg både du och jag. Min morfar begravde vi den 19/3, bara ett halvår efter min mammas bortgång. Livet är bra tufft ibland. Ta hand om dig och familjen. Kram

  4. Beklagar verkligen <3 Så fint du skriver om din pappa. Jag blir alldeles tårögd. Ja, det är svårt att tänka sig att man en dag själv ska vara äldst och klokast. Att man aldrig mer kan svänga förbi och ta en fika i sitt trygga barndomshem. Förstår att det känns otroligt tomt. Men jag vill tro att någonstans ifrån blickar våra kära ner på oss och håller ett vakande öga på oss. Skrattar och gråter med oss.
    Styrkekramar Lotta

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *