Minnen

14-01-02

Varje gång jag känner doften av tunnbrödsbakning så rinner barndomsminnena över mig. Min mamma och farmor brukade nämligen baka tunnbröd tillsammans. Degen sattes dagen före i en stor balja för det är väl självklart att ska man ställa sig och baka tunnbröd då gör man en stooor deg och då räcker inte nån vanlig degbunke.

De där bakdagarna var nåt både jag och min bror såg fram emot, så när skolan var slut drog jag hemåt med cykeln men jag stannade inte av där hemma utan fortsatte vidare till den gamla bagarstugan som stod uppe vid det gamla nedlagda bruket. Att öppna dörren till bagarstugan var som att kliva in i en annan värld. Värmen från vedugnen, sprakandet från björkveden, doften av det nybakade brödet och kaveln som metodiskt gick fram och tillbaka och formade om små degklumpar till tunna fina kakor, det var som att omslutas av kärlek. När sen farmor ställde sig och bredde smör på en kaka som nyss tagits ur ugnen var lyckan total. Smöret smälte och rann mellan fingrarna på mig, men vad gjorde det? Det var ju så himla gott. Jag kan ångra ibland att jag inte lärde upp mig av de två som kunde konsten och nu är det för sent. Men minnena finns kvar.

Fredagstema 

11 thoughts on “Minnen

  1. Klart du fixar det! Det sitter väl i generna, ni uppe i norr vet ju hur ett tunnbröd ska bakas! 🙂 Och det är väl bara ugnen som ska till! Jag skulle gärna ha en gammal bakugn! Faktum är att vi en gång nästan var på väg att köpa en. För många år sedan fick vi nämligen vara med och baka tunnbröd hos en släkting till min man. Då kan man prata om stora degar! Jag kommer ihåg att vi bakade på 13 paket mjöl och vi fick 50 kakor med oss hem. Du förstår att lyckan var total även om nybakat alltid är godast, vi fick ju frysa det förstås! Har försökt att få till nåt liknande men det stannar vid liknande eftersom det blir speciellt med vedeldat!
    Kram

  2. Så är mina minnen med :-))
    och jag bakar tunnbröd ibland i bagarstugan i byn när jag är på gården i norr.
    Underbart gott är det och minnena kommer av de kära, som inte finns längre.
    Ett så vackert inlägg – både bild och text!

  3. När jag var liten fanns det bagerskor, eller ”bagstrar”, som gick runt i byarna och höll i tunnbrödsbaket. Jag minns värmen och doften och känslan av att få smaka det helt nygräddade brödet. Jag och min syrra tog hjälp av några kompisar för några år sedan och bakade själva, det var inte svårt och det var kul, men vissa moment, som att få till degen och att få ordning på elden med ved, det tror jag inte jag skulle klara. Men nu finns det ju elugnar!

Lämna ett svar till Eva Trillian Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *