Den värdefulla tiden

Vardefull

Det finns nog inget så värdefullt för mig som tiden med barnbarnen. Folk har i alla tider sagt att det är på barn och barnbarn man ser hur gammal man är. Jodå, i morgon ska det slängas färg i håret igen för det syns på mer än barnbarnen att man börjar komma upp i ålder. Men allvarligt talat, nu är det bara att njuta av varje minut man får med de små liven (barnbarnen, inte de grå hårstråna) och leka med ”wii-wii-bilen” för snart hänger dom här underbara varelserna på stan med kompisarna och har inte tid för mormor längre.

Tisdagstema

9 thoughts on “Den värdefulla tiden

  1. Ja, så är det! Den tiden kommer när det är svårt att konkurrera med kompisarna så passa på att bygga upp relationerna nu och njut! Barnbarnen kommer säkert tillbaka efter kompisperioden!
    Den lilla knubbiga handen, så värdefull att ha i sin närhet!

  2. Håller med dej i allt! Tiden går så fort så man hinner knappt med förrän dom är tonåringar. Jag har ju både små och stora barnbarn och nya på gång så det rullar på. Det är ju såå roligt och värdefullt.

  3. Ett fint och sant inlägg som jag tror starkt på fast jag själv inte har några barn och därmed heller inga barnbarn. Det gäller att kunna njuta och ta tillvara på nuet som snart är förbi.

  4. Hahaha! Är i samma ”situation” som Anita. Alltså undrar jag vilken hårfärg du kommer att välja;-)

    Toppen bild. Du får din motion på golvet ser jag;-)

    PS. Har aldrig varit förtjust i barn, vilket alltid har varit ömsesidigt faktiskt. Men om barnen pratar vuxenspråk = fr o m 4-års ålder, funkar det perfekt. Å då har dom ju också slutat använda blöjor;-) DS.

  5. Hallegooo.. så fin bild! Visst är det så, tiden går alldeles för fort och det är härligt med stunderna man får med de små. Men man märker allt att man ingen ungdom är längre. Om inte annat så när man ska krypa omkring på golvet, det gör ont överallt! 🙂 Kanske otränad i och för sig, det var ju längesedan. Som jag hade småbarn, menar jag!
    Och jag ska slinga håret nästa vecka… men det har jag i och för sig gjort de sista trettio åren! Inga gråa hår här… 😉
    Ha det gott, Kerstin!
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *