Den gamla telefonkiosken

14-03-14

Efter den gamla landsvägen står den, den gamla urblekta, slitna och omoderna telefonkiosken. En gång i tiden måste det här ha varit den bästa av uppfinningar, nu är den passé. I var mans ficka ligger numera en telefon som plingar, surrar och piper mest hela tiden och kvar vid gamla landsvägar står föregångaren helt tyst och tynar bort.

Fredagstema

12 thoughts on “Den gamla telefonkiosken

  1. Oj så sliten och ledsen den ser ut. Övergiven och oälskad…
    Tänk vad mycket den kunde berätta om den kunde prata;-)

  2. Det var länge sedan jag såg en sådan kiosk. Mina elever vet knappt vad jag pratar om ibland. Det är ren nostalgi. Tänk när de stod både här och där. Jag gillar ditt ljus i bilden. Det ger ett guldaktigt sken som gör det lite matt.

  3. Tänk att den får stå kvar! En sådan blå har jag inte sett på evigheter sedan trots att vi kuskar landet upp och ner. Kul att du dokumenterat den – en fin bild!

  4. Ja, den där ser ut att ha gjort sina dagar. Här på ön finns flera telefonkiosker kvar. En del riktigt fina och röda. Men har jag någonsin ringt från någon ? Nej ! 😉

  5. De är så mysiga:) Jag saknar mycket av det gamla som var för ..de river ner för att det går inte att använda mer..men varför inte låta det få stå och visa upp för folk istället:)
    kram:)

  6. Nostalgi! När jag var ung brukade jag och mina vänner träffas ”vid telefonkiosken” varje lördag klockan 12 för att till ett fik och sitta med en kopp te/kaffe hela dagen och prata, skratta och kolla på folk. När jag försöker bestämma en tid och plats med mina barn ser de på mig som om jag var galen… ”Vi ringer när vi är på väg och så bestämmer vi då…” är deras variant…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *